Kramsagor

Prata med barn om döden – så stöttar du ditt barn (2–6 år) när en anhörig eller ett husdjur dör

När mormor eller farfar har dött, eller när hunden eller katten som funnits i familjen i många år inte finns längre, är man själv mitt i sorgen. Samtidigt måste man fundera på hur man ska berätta det för barnet. Många föräldrar tvekar: Barnet är ju så litet, förstår hen ens? Blir hen inte rädd?

Hur pratar man om döden? — När någon älskad dör: 6 saker att göra

Barn mellan 2 och 6 år förstår inte döden fullt ut, men de känner att stämningen hemma har förändrats. Att berätta ärligt på ett sätt som barnet förstår, och sedan finnas där medan hen långsamt tar in det, gör oftast barnet tryggare än att tiga. Här har vi samlat några varsamma sätt att göra det på, för familjer som just nu går igenom en sådan tid.

Hur förstår barn döden?

  • De förstår inte att den döda inte kommer tillbaka: Små barn kan tro att döden är som att resa bort och att personen kommer tillbaka om några dagar. Därför frågar de gång på gång: ”När kommer morfar hem?”
  • De ställer samma frågor om och om igen: Det betyder inte att de inte har förstått. Barnet behöver få bekräftat flera gånger för att långsamt förstå vad som har hänt.
  • De kan tro att det är deras fel: Ibland tänker barnet ”Var det för att jag var dum?”. Då behöver en vuxen tydligt säga att det inte är så.
  • De sörjer på ett annat sätt än vuxna: Barnet kan gråta ena stunden och springa iväg och leka i nästa. Det är vanligt och betyder inte att hen inte bryr sig.
  • De kan börja oroa sig för andra i familjen: En del barn börjar fråga ”Kommer pappa också att dö?” eller ”Vem tar hand om mig då?”

Hur kan du stötta ditt barn? 6 saker du kan göra

1. Säg det enkelt och sant

Du kan säga: ”Mormor var väldigt sjuk, och hennes kropp har slutat fungera. Hon andas inte längre och har inte ont längre. Vi kan inte träffa henne mer.” Korta, tydliga meningar räcker. Förklara orsaken med en enda mening, till exempel ”Hon var väldigt sjuk”, så blir det mindre troligt att barnet tror att det är hens fel. Håll om barnet eller låt hen sitta bredvid dig medan du berättar.

2. Undvik uttryck som ”hon har somnat” eller ”han har rest långt bort”

Sådana uttryck är tänkta att göra det lättare för barnet, men de kan göra att barnet blir rädd för att sova eller hela tiden väntar på att personen ska komma tillbaka. Om ni har en religiös eller andlig förklaring i familjen kan ni berätta den tillsammans med fakta: kroppen rör sig inte längre, och den som dött kommer inte tillbaka.

3. Svara ärligt när barnet frågar – det är okej att säga att du inte vet

Barnet kan ställa väldigt raka frågor, som ”Fryser man när man är död?”. Svara med lugn röst. Om du själv inte har något svar går det bra att säga: ”Det vet inte mamma heller, men vi kan fundera på det tillsammans.” Svara tålmodigt, hur många gånger barnet än frågar.

4. Låt barnet veta: det är inte ditt fel, och du kommer att bli väl omhändertagen

Säg tydligt till barnet att den anhöriga eller husdjuret inte dog på grund av något hen har gjort. Om barnet oroar sig för andra i familjen kan du säga: ”Mamma och pappa tar hand om oss själva, och vi tar väl hand om dig också.” Det gör barnet tryggare.

5. Du får vara ledsen – och barnet får visa att hen är ledsen

Det är okej att gråta inför barnet. Du kan säga: ”Mamma saknar mormor väldigt mycket, så jag är lite ledsen.” När det verkligen blir för tungt kan du be en annan vuxen vara med barnet en stund. Barnet lär sig att det är normalt att vara ledsen och att man kan prata om det. Om barnet inte vill prata kan hen få uttrycka sig genom att rita eller leka med gosedjur och dockor.

6. Håll fast vid vardagen – och hitta ett sätt att minnas tillsammans

Måltider, förskolan och sagan vid läggdags: försök hålla den vanliga rytmen. En välbekant vardag får barnet att känna att världen fortfarande är trygg. Ni kan också göra små saker tillsammans för att minnas: titta på foton, prata om gamla minnen, rita ett kort eller plantera ett litet träd.

Bilderböcker som hjälper er att prata om avsked

Vi rekommenderar att du läser den här sortens böcker själv först. Bestäm sedan utifrån hur barnet mår om och när ni ska läsa dem. Är barnet litet kan du förklara med ännu enklare ord medan ni läser:

  • Pipi har blivit en stjärna (4–5 år): Hunden Pipi dör. Toby sörjer, minns och planterar ett träd till hans minne.
  • Adjö, gamle Buddy (5–6 år): Buddy är äldre än Emma och går allt långsammare. Emma följer med honom på en sista promenad, och när Buddy har gått bort lägger hon minnena av honom ett efter ett under äppelträdet på gården.
  • Farmors stickade mössa (5–6 år): Farmor har dött. Mössan hon stickade finns kvar och väcker minnen av henne.
  • Mormors sång finns kvar (5–6 år): Varje kväll sjunger mormor samma sång för att få Thando att somna. Sedan blir mormor sjuk och går bort, huset är konstigt tyst, och Thando vill aldrig mer höra den sången. Först när lillasyster gråter och är ledsen varje natt sjunger han försiktigt första raden med mormors melodi.
  • Farfar Järns farväl (5–6 år): Den gamla roboten som följt Yuyus uppväxt pensioneras. Yuyu lär sig ta farväl. (Den här boken handlar inte om döden. Den passar barn som ännu inte har förlorat någon, som en början på samtal om vad det betyder att säga adjö.)

Fler böcker hittar du under temat ”Förlust och avsked”.

Vanliga frågor

Ska barnet följa med på begravningen?

Det finns inget rätt svar. Utgå från barnets ålder, personlighet och vilja. Om barnet ska följa med, berätta i förväg vad hen kommer att se och att många kanske gråter. Se till att en välbekant vuxen som är någorlunda lugn kan ägna sig helt åt barnet, så att ni kan gå ut om barnet vill. Barnet kan också få göra något litet, till exempel lägga dit en blomma. Vill barnet inte följa med kan ni ta farväl hemma i stället, genom att rita ett kort eller säga några ord.

Ska vi skaffa ett nytt husdjur direkt?

Det är ingen brådska. Ge barnet och resten av familjen tid att sakna det husdjur ni hade. Om ni skyndar er att ”ersätta” det med ett nytt kan barnet få känslan att det inte är tillåtet att vara ledsen. Det är inte för sent att prata om ett nytt husdjur när hela familjen är redo.

Hur länge är barnet ledset? När ska man söka hjälp?

Alla barn är olika. Saknaden kan komma tillbaka vid högtider, på födelsedagar eller på en välbekant plats, och det är helt normalt. Om barnet efter en tid fortfarande har svårt att sova eller äta under lång tid, ständigt är rädd att hen själv eller någon i familjen ska dö, går tillbaka till beteenden från när hen var mindre utan att det blir bättre på länge, eller inte längre kan leka eller gå till förskolan som vanligt, är det bra att prata med en barnläkare eller någon som arbetar professionellt med barns psykiska hälsa. Om barnet säger att hen vill skada sig själv eller vill följa med den som har dött, kontakta läkare så snart som möjligt. Har du det själv tungt kan du också söka hjälp.

Källor


När saknaden gör sig påmind kan ni läsa en berättelse tillsammans och långsamt prata om det som känns i hjärtat. Kramsagor har fler än 600 bilderböcker för barn 2–6 år, sorterade efter ålder. När ditt barn är redo kan du välja en bok som passar hur hen har det just nu.

Bilderböcker att läsa tillsammans

Relaterade ämnen

Alla ämnen

Läs en tillsammans i kväll

Gratis att ladda ner. Fungerar på telefoner och surfplattor.