
Farfar Järns farväl
Om berättelsen
Den gamla roboten som följt Yuyus uppväxt pensioneras. Yuyu lär sig ta farväl.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
Vid hamnen bor den gamla roboten Farfar Järn.
Han sträcker ut sin stora hand: ”Yuyu, kom.”
Knark! Varför låter det så konstigt i dag?
Det här tar barnet med sig
Hantera avsked
Bra att veta för föräldrar
När en älskad människa, ett husdjur eller något som alltid funnits hos oss försvinner kan man bli ledsen, arg eller inte vilja tro det. Alla de känslorna är normala. Man får gråta, be en vuxen om en kram och sätta ord på hur det känns. Innan avskedet kan man ta farväl på riktigt: minnas fina stunder, säga tack, rita en minnesbok eller spara ett litet minne. Kärlek och minnen försvinner inte när man har sagt farväl. När man saknar någon kan man öppna sina minnen och berätta för andra. Man kan också ge omsorgen man själv har fått vidare till någon som behöver hjälp. Roboten i sagan rör sig aldrig mer när strömmen är avstängd. Ett husdjur eller en familjemedlem som dör kommer inte heller tillbaka. Vuxna kan förklara det mjukt men sant. Säg inte att någon ”somnade”, eftersom barn då kan bli rädda för att sova.





