
Adjö, gamle Buddy
Om berättelsen
Buddy är äldre än Emma och går allt långsammare. Emma följer med honom på en sista promenad, och när Buddy har gått bort lägger hon minnena av honom ett efter ett under äppelträdet på gården.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
Buddy var äldre än Emma.
På gårdsvägen fanns ett litet hundtassavtryck.
Det hade Buddy gjort som valp, när han klev i pappas nygjutna cement – då fanns Emma inte ens.
Det här tar barnet med sig
Möta att ett husdjur dör och ta ett bra avsked
Bra att veta för föräldrar
Att prata ärligt och varsamt om husdjurs död. Man förstår döden med ärliga, milda ord: att dö är att kroppen stannar, inte längre andas, inte har ont och inte kommer tillbaka (man säger inte att någon ”sover”); de flesta sjukdomar går över, men ålderdom, svår sjukdom eller allvarlig skada kan leda till döden; hundar blir gamla snabbare än människor, och gamla hundar har ont i lederna, tål inte värme och går långsamt. Så kan man vara med en gammal hund: gå ut när det har svalnat på kvällen, gå långsamt, låta den ”promenera med nosen” och leka lekar som inte kräver att man springer. Det är normalt att vara ledsen, sakna och inte vilja se hundens saker. Man tar ett bra avsked med minnessaker och berättelser. Barnet kanske frågar vart Buddys kropp tog vägen, och då kan man svara ärligt på det sätt som familjen brukar göra.





