
Farfars pärlhav
Om berättelsen
Mariams farfars farfar var en dykare som dök till havsbotten för att samla pärlor. Farfar tar med henne ut på en gammal träbåt och lär henne sångerna som sjöngs ombord och hur man klappar takten. Hon längtar efter att själv hitta en pärla, men ostron efter ostron visar sig vara tomma, och hon förstår hur hårt livet var för människorna förr i tiden.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
Mariams farfars farfar var en man som dök ner till havsbotten för att hitta pärlor.
Farfar hade lagat en gammal träbåt från den tiden och förtöjt den vid kajen,
och varje kväll tog han med Mariam för att sitta en stund ombord.
Det här tar barnet med sig
Lära sig om pärlfiskets historia vid Persiska viken
Bra att veta för föräldrar
Längs Persiska viken (Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten med flera) levde många av pärldykning innan oljan upptäcktes: under årets varmaste sommar åkte pärlfiskebåtarna ut i ungefär fyra månader. Dykarna klämde för näsan med en liten klämma av horn eller ben, sjönk till havsbotten med fötterna på en sten bunden vid ett rep, plockade ostron i en nätkorg som hängde runt halsen och hade läderfingerskydd på fingrarna mot skärsår; de höll andan ungefär en minut och dök ungefär femtio gånger om dagen; när de ryckte i repet drog mannen i båten upp dem. Ostronen öppnades ofta först nästa morgon på däck, de flesta var tomma, riktigt fina pärlor var sällsynta, och de såldes oftast till båtägaren och handlare. På båten fanns en särskild sångare som ledde sången medan alla klappade och slog på burkar som svar, för att hjälpa alla ro, dra upp ankaret och muntra upp dem när de var som tröttast. När odlade pärlor kom och oljan hittades upphörde pärlfisket successivt; i dag deltar unga varje år i traditionella pärlfiskeseglatser i bland annat Kuwait, och när de kommer tillbaka möts de av familjen på stranden med sång (kallas qafal). Pärlor och det blanka lagret inuti ostronskal är gjorda av samma sak (pärlemor). Säkerhet: kniven för att bryta upp ostron hanteras av vuxna; bär skor på stranden vid ebb; barn ska inte själva dyka; håll andan bara bredvid en vuxen och prova i en grund balja med vatten, och tävla inte om vem som kan hålla andan längst i badkar eller pool.





