
Farfars olivträd
Om berättelsen
På hösten hjälper Nara farfar att skörda oliver i Libanon. När hon skakar grenarna faller gröna och lila oliver över hela marken.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
På vintern doppar Nara bröd i olivoljan som farfar har skickat. Den doftar gott och sticker lite i halsen.
Pappa säger: "Det trädet planterade farfar när han var sex år."
Nara är också sex år nu. Hon vill plocka en oliv med egna händer och äta den.
Det här tar barnet med sig
Lära känna mor- och farföräldrars hemtrakter och glädjen i att skörda
Bra att veta för föräldrar
I terrasserna i Libanons berg växer många olivträd, och hösten (ungefär oktober och november) är skördetid: hela familjen lägger ut nät under trädet, slår försiktigt på grenarna med långa stänger och plockar upp oliverna för hand. På samma träd finns gröna, lila och svarta oliver, och ju mognare de är, desto svartare. Nyplockade oliver är bittra oavsett färg och måste först skäras upp, läggas i vatten som byts varje dag och sedan i saltlake, och man väntar mer än en månad innan de är goda. De flesta oliver körs så snabbt som möjligt till oljepressen, där de mals och pressas till färsk grön olivolja, som kan kännas lite stark i halsen när man sväljer den. Olivträd kan bli flera hundra år gamla, och små plantor behöver vänta flera år innan de bär frukt. Boken visar också barnet farföräldrarnas hemtrakter och glädjen i att vänta och skörda. Efteråt kan ni göra detta tillsammans: dippa bröd i olivolja och kryddblandningen za'atar och äta en libanesisk frukost.





