
Förlåt, jag bygger upp det igen
Om berättelsen
Den stora svartbjörnen råkar slå ner en liten gulsångares bo. Hans stora tassar kan inte plocka upp de tunna stråna, så han måste lära sig säga förlåt och sedan bygga upp boet igen tillsammans med gulsångaren.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
I en liten pil vid sjön bygger den lilla gulsångaren sitt bo.
Ett strå, en tuss dun, en glänsande spindeltråd.
”I morgon ska jag lägga mina ägg här!”
Det här tar barnet med sig
Lära sig att be om ursäkt och göra bra igen
Bra att veta för föräldrar
Barnet lär sig tre steg i ett uppriktigt förlåt: säg det (”Det var jag som gjorde det, förlåt”), fråga vad den andre behöver (”Hur kan jag hjälpa dig?”) och laga det tillsammans. Att låtsas att man inte sett eller i smyg försöka laga det gör att man mår sämre. Det man själv ser som en ”svaghet” kan också hjälpa: svartbjörnens stora tassar kan inte dra upp tunna strån, men passar perfekt till att hålla stadigt i en vickande gren. Naturkunskapen finns gömd i berättelsen: fågeln i boken är nordamerikansk, en gulsångare (yellow warbler). Det kinesiska ordet huángyīng syftar vanligen på en annan fågel, en asiatisk oriol. På våren bygger fågelmamman ett litet koppformat bo i grenklykor på buskar, till exempel pilar vid vatten, av fina strån, växtfibrer och dun som pilull, och hon använder ofta spindelnät för att fästa det. Hon lägger ett ägg om dagen, ljust gråaktigt gröna med små bruna prickar. Svartbjörnar gillar att klia ryggen mot trädstammar.





