
Varje snöflinga är olik
Om berättelsen
Mormor är sjuk och kan inte gå ut, så Rose vill ta med den vackraste snöflingan in till henne. Men en snöflinga smälter så fort den rör vid handen, och i en ask klibbar flingorna ihop. Hon lär sig att fånga snö på ett kallt svart tyg, att se snöflingans sex armar med förstoringsglas och att rita dem en och en.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
På morgonen drar Rose undan gardinen –
utanför är allt vitt!
Årets första snö har fallit tyst hela natten.
Det här tar barnet med sig
Lära sig om snöflingors former och att titta noga
Bra att veta för föräldrar
Snöflingor är vattenånga i molnen som i mycket kall luft fryser direkt på små iskristaller och växer lager för lager. När vatten fryser ordnar det sig i sexhörningar, så snöflingor har nästan alltid sex armar (det finns också sådana som liknar små plattor eller små pelare). På vägen ner möter snöflingan olika temperatur och fuktighet, så grenarna växer olika, och bland invecklade snöflingor har forskare nästan aldrig hittat två helt lika. Snöflingor är små och tål inte värme: handens värme, andedräkt och ett varmt rum får dem att smälta direkt, och mot något vitt är de svåra att se. Vill man titta riktigt noga kan man först kyla ett svart tyg (sammet, filt) utomhus, fånga en flinga i taget, hålla andan och titta med ett förstoringsglas. Jordbrukaren Wilson Bentley i Vermont i USA var 1885 den förste som fotograferade en enskild snöflinga: han fångade snöflingan på en svart sammetsbricka (vissa källor säger en svartmålad träskiva) och fotograferade den i en ouppvärmd liten bod med en kamera kopplad till ett mikroskop. Barnet övar också att saker som inte går att skynda på kräver att man väntar lugnt och tittar noga.





