
Stafettens sista sträcka
Om berättelsen
Sista löparen känner press. Lagkamraterna säger: vinst eller förlust, vi springer tillsammans.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
Tränaren säger: ”Röda laget: Omar, Elsa, Hugo och sist Maya!”
Mayas hjärta bultar: Jag vill så gärna vinna tillsammans med alla!
Det här tar barnet med sig
Laganda
Bra att veta för föräldrar
Det är helt normalt att vara nervös och rädd för att förlora. Kroppen kan kännas spänd i magen, pulsen kan slå fort och det kan vara svårt att sova. Man kan andas lugnt och djupt (fyra räkningar in och fyra ut) för att slappna av, och man kan berätta vad man oroar sig för. Stafett är en lagtävling, så vinsten eller förlusten tillhör hela laget och inte bara den sista löparen. Vid växlingen sträcker mottagaren handen bakåt med öppen handflata, och den som lämnar över ropar ”Ta!” och lägger stafettpinnen i handen. Med övning blir det säkrare. Om man har blivit arg och skrikit åt en lagkamrat ska man säga förlåt när man har lugnat sig. Uppmuntra en lagkamrat som har fallit. Man kan vara jättebra även utan förstaplats: att göra sitt bästa, springa klart tillsammans och ta hand om varandra är god laganda. Om man har skrapat sig vid ett fall ska en vuxen hjälpa till att tvätta och förbinda såret.





