
Pianostämmarens öron
Om berättelsen
Tomeks farfar kan inte se, men är stadens skickligaste pianostämmare. På loven är Tomek farfars lilla hjälpreda: han bär verktygslådan, visar vägen och trycker på tangenterna. Han kan aldrig höra det ”vuaa-vuaa” som farfar talar om, och innan konserten börjar måste han lära sig att lyssna noga med öronen.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
Tomeks farfar var stadens skickligaste pianostämmare.
Han kunde inte se. När de gick förbi ett fönster lutade han på huvudet och sa:
”Lyssna, det pianot låter vuaa-vuaa.”
Det här tar barnet med sig
Lära sig vad en pianostämmare gör och lyssna uppmärksamt
Bra att veta för föräldrar
Pianostämmarens arbete: i ett piano finns över tvåhundra strängar, och för de flesta tangenter slår hammaren på två eller tre strängar samtidigt. De strängarna måste stämmas exakt lika för att ljudet ska bli rent. Skiljer det lite låter det som att ljudet svajar, starkare och svagare, som ”vuaa, vuaa” (kallas inom vetenskapen svävning). Stämmaren vrider stämskruvarna lite i sänder med en stämnyckel: ”vuaa” blir långsammare och långsammare, och när det är rent stannar det. Vid stämningen stänger man först av de andra strängarna med små gummikilar så att man bara lyssnar på två åt gången; man ställer in en referenston med stämgaffel och stämmer sedan en efter en, och ett piano har åttioåtta tangenter. Rör inte strängarna inuti pianot med händerna, för fett och svett från händerna får dem att rosta. Många stämmare är synskadade, och det är inte ”medfödd bra hörsel” utan många års yrkesutbildning. Farfar i berättelsen går själv med vit käpp och hittar med ljud och lukter, och Tomek och farfar hjälper varandra: Tomek säger vad ögonen ser av vägen, och farfar lär honom att lyssna. När man går tillsammans med en synskadad person kan man låta hen hålla i din armbåge eller axel, gå ett halvt steg framför och säga till om trappsteg och hinder.





