
Min matlåda är inte konstig
Om berättelsen
En klasskamrat håller för näsan och skrattar åt Yangs mat. Yang säger stopp och berättar för läraren. Sedan vill alla smaka.
Öppna i KramsagorLäs första sidan
Yang har världens bästa näsa.
När mormor steker kryddor i köket kommer han in och ropar: ”Spiskummin! Kardemumma! Och lite kanel!”
Mormor skrattar: ”Vår lilla kryddspårhund.”
Det här tar barnet med sig
Säga stopp och be om hjälp när man blir retad och acceptera olikheter
Bra att veta för föräldrar
Vad gör man när någon skrattar åt en? Man gömmer sig inte och skäller inte tillbaka, utan står rakt, sträcker fram handflatan och säger tydligt ”Sluta! Jag tycker inte om när du säger så”, och berättar sedan för läraren – att berätta för en vuxen är att be om hjälp, inte att skvallra. Barnet ser också att barn som retas ibland är rädda för sådant de inte känner till. Att acceptera olikheter: varje hem luktar olika, och mat man inte känner igen kan man först lukta på och fråga om. Barnet lär sig om kryddor som är vanliga i sydasiatisk mat: spiskummin, kardemumma, kanel och gurkmeja, som gör curryn gyllengul. (Innan man delar mat med klasskamrater ska man fråga läraren och föräldrarna, eftersom vissa är allergiska.)





